24 timmar i blöja på jobbet - min fulla erfarenhet
Aktie
Hej alla...
Idag ska jag börja med något jag aldrig gjort förut. Något som ärligt talat skrämmer mig lite...
Jag kommer att spendera 24 hela timmar i blöja på jobbet.
Ja... det betyder ingen toalett alls. Inga smygpauser. Inga undantag. Bara jag, mitt vanliga jobb ... och en blöja som jag måste förlita mig helt på.
Morning Preparation
Att vakna med nerver
Så dagen börjar tidigt.
Jag vaknar med en liten knut i magen och vet vad som väntar.
Gör mig redo
Jag går till badrummet - inte för att gå på toaletten, utan för att göra mig i ordning. Duscha, borsta tänderna, fixa håret... allt det vanliga. Men i dag stirrar jag på blöjan som väntar på mig på bänken.
Jag tar ett djupt andetag, viker upp den långsamt och sätter på mig den. I samma ögonblick som jag tejpar igen den känner jag mig redan mer medveten om min kropp.
Välja rätt outfit
Jag ägnar några extra minuter åt att välja min outfit. Något professionellt, men också säkert. Inte för tajt, inte för transparent.
Jag tittar mig i spegeln från alla vinklar - framifrån, från sidan, bakifrån. För en sekund övertygar jag nästan mig själv om att det är uppenbart ... men sedan ser jag att det ser helt normalt ut.
Jag är fortfarande paranoid och packar ner en extra blöja i väskan - för säkerhets skull. En blöja, 24 timmar - det är regeln.
Pendlingen
Att gå till tunnelbanan
Jag lämnar min lägenhet och beger mig ut på Paris gator. Normalt rutin, men idag känns varje steg tyngre.
Inne på tåget
Det är trångt i tunnelbanan. Skuldra mot skuldra. Jag tar tag i spärren och försöker se normal ut, men allt jag kan tänka är: tänk om det är nu jag måste gå?
En plats öppnas. Jag sätter mig. Stoppningen trycks ihop och påminner mig om min hemlighet.
En del av mig vill testa den där och då, men jag väntar. För riskabelt.
På kontoret
Första stegen in
Jag anländer till kontoret. Kollegorna småpratar, kaffemaskinerna surrar - allt ser likadant ut. Men under min kjol döljer sig en hemlighet som ingen känner till.
Det första mötet
Klockan 10 a.m samlas vi i konferensrummet. Siffror, deadlines, strategi... men allt jag känner är det växande trycket i min blåsa.
Jag skiftar, blundar och släpper taget. Värmen sprider sig omedelbart. Blöjan sväller. Ingen märker något.
Inuti känner jag lättnad - och en märklig stolthet.
Lunch med arbetskamrater
Utmaningen med att äta ute
Vid lunchtid föreslår kollegorna att vi ska gå ut och äta lunch. Mitt hjärta hoppar till. På en restaurang? Tätt tillsammans? Det är riskabelt.
Ändå går jag med dem. På utsidan, kavajen rak, kjolen prydlig. På insidan är en blöt blöja gömd.
Vätning vid bordet
Halvvägs genom måltiden kommer lusten igen. Jag bestämmer mig för att klara utmaningen.
Medan en kollega berättar en historia släpper jag taget. Värmen flödar igen. Ingen märker något. Ingen misstänker.
Lättnad blandas med adrenalin. Jag smuttar på min cola, skrattar med gruppen och bär i hemlighet på min tyngsta hemlighet hittills.
Den långa eftermiddagen
Tillbaka vid skrivbordet
Mitt på eftermiddagen är blöjan svullen, hängig och varm. Varje rörelse påminner mig om att den finns där.
E-post, kalkylblad och småprat känns overkligt när man döljer något så stort under kjolen.
Another Release
Kaffe efter lunch var ett misstag. Trycket byggs upp igen. Jag släpper taget. Den här gången trycks blöjan tillbaka - nästan för full.
Men ändå... inga läckor. Inga fläckar. Ingen lukt.
Det svåraste är att bete sig normalt med kollegorna i närheten. Att gå till skrivaren känns farligt. Jag vaggar lite och hoppas att ingen märker det.
Evening Commute
Lämnar arbetet
Klockan 6 p.m lämnar jag kontoret - utpumpad, lättad, stolt. Jag har överlevt arbetsdagen.
Men utmaningen med att bära blöja på kontoret är inte över. Tunnelbanan är fullpackad, min blöja genomblöt och plötsligt... känner jag en ny press.
Olyckan på vägen hem
När jag går genom Paris kvällsgator kämpar jag emot. Knyter mig, skyndar mig. Men sedan... kan jag inte hålla det längre.
Jag släpper taget. Först långsamt, sedan helt och hållet. Värme, tjocklek, kladd. Min blöja är kladdig nu. Tung, hängande, hemlig.
Människor går förbi mig, ovetande. För dem är det bara ännu en natt. För mig är det slutet på min 24-timmarsutmaning.
Tillbaka hem
Jag kommer äntligen fram till min lägenhet. Stänger dörren. Skrattar darrigt.
Jag gjorde det. 24 timmar, ingen toalett, en blöja. Från den nervösa morgonrutinen, till möten, lunch, tunnelbana ... och slutligen detta tunga stökiga slut.
Var det lätt? Nej.
Var det befriande? Märkligt nog... ja.
Final Thoughts
Så ja... det var mina 24 timmar i blöja på jobbet.
Det var intensivt. Stressigt. Men också spännande - som att bära på en hemlighet som ingen någonsin kunde gissa sig till.
Och nu vill jag höra från dig:
-
Har du någonsin använt blöja på jobbet?
-
Vad skulle skrämma dig mest - läckage, ljud eller att bli upptäckt?
Berätta för mig i kommentarerna. Och om du gillade den här sagostunden, kan du besöka min ABDL Hypnosbutik :)
Skulle du prova 24 timmar i blöja på ditt jobb?
2 kommentarer
I once challenged myself to wear a diaper for 24 hours. I put it on about 3 hours before the night shift. This way I can have a clean diaper before the next shift.
All went well until about the 20th hour when I found I needed to run to the grocery store. I’m trying to act natural (I’m determined to do 24 hours). I soon noticed a boy, about 21 years old following me. I’m now very self conscious, but what else could I do.
Je suis paraplégique double incontinente et je porte des couches 24:24 donc au boulot aussi, je suis cadre dans le domaine pharmaceutique t ça se passe bien. Avec les années quelques accidents fuites et caca non prévue. Après j’ai “une excuse” et du coup ca passe même si j’ai chaque fois un peu honte. Par contre chez moi je kiffe ça et c’est même parfois jouissif